Vi ska inte underskatta vikten av Marouane Fellainis 2-0-mål.
Afrotankens kalufs skickade med all sannolikhet United till Wembley. Jag kan inte för mitt liv föreställa mig att United kan förlora med två bollar på KC Stadium om två veckor.
Vi kan alltså se fram emot åtminstone en ren titelmatch i vår.
Big Like:
Annonse
Paul Pogba flyttades ned i banan när Rooney – som stod för en beskedlig insats igen – fick #10-rollen och var inte lika markant i sin dominans, men var åter lagets bäste spelare tillsammans med …
… Juan Mata. Den obeskrivligt sympatiske (vad vi vet, han kanske är ett fullständigt as utanför offentligheten) spelbegåvningen har en sällsynt förmåga att poppa upp här och där och göra viktiga mål. Jag får känslan av att han fortfarande är lite underskattad av oss fans.
Fortsatt väldigt imponerande:
Den förlustfria sviten. Visst, Hull hemma ska inte knäcka en sådan, men det ska trots allt avklaras. United har nu förlorat en enda match, i Turkiet, sen 23 oktober och vunnit nio raka. Det har alltså inte hänt sen februari 2009. Då var Anthony Martial nybliven tonåring.
Helt okej:
Försvarsspelet ställdes inte på några gladiatorprov, men Jones-Smalling höll sköldarna högt när det behövdes.
Ander Herrera behövde inte briljera som han gjort under säsongen, och han är inte lika «på» när Carrick saknas. Han fick «nöja sig» med gamle bästisen Juan och duon hade lite lekstuga när de kände för det.
Men, men:
Hull – med nye managern Marco Silva – var så pass skadedrabbat att man inte ens hade en full bänk. Och så fick man ytterligare en skada tidigt i matchen. Ändå kunde inte ett näst intill fullskaligt United utnyttja det bättre.
För det gjorde United verkligen inte under matchens första 45 som var lagets sämsta i år. Långsamt, trögt – det såg nästan ut som om man visste att man skulle vinna utan att behöva förta sig. Vilket man ju också gjorde. Utan att förta sig.
Avsluten igen … det här borde ha blivit 5-0 eller 6-0. Nu räcker sannolikt 2-0 ändå, men ni vet vad jag menar.
Alltså, det här ramträffandet från Paul Pogbas sida måste få ett slut! Killen skulle ju vara uppe i tvåsiffrigt om han hade satt alla i stället för att inte göra det. Frisparken i kväll var så nära magnifik den kan bli. Men Zlatan har ju inte gett bort frisparkar i onödan tidigare i sin karriär så han lär knappast sluta nära han är 35. Tyvärr.
Zlatans sjukdomsfrånvaro var förhoppningsvis bara «bra» för mötet med Liverpool i helgen. Han bör rimligen vara sjukt spelsugen efter nästan två veckor utan match.
