Vi visste att matchbilden skulle bli ungefär den vi fick se. Ett defensivt United mot ett City som ägde bollen större delen av matchen.
En förlust mot ett City som gått som tåget var inte heller oväntat. Men att det var fasta situationer och stora individuella misstag som avgjorde var kanske en överraskning.
I och med det här resultatet kan vi konstatera det vi redan anade: Titeln är, redan i december, Citys att förlora. Vi kan även konstatera det vi redan var helt säkra på: United är ett lag med Pogba, ett annat utan. Liksom att derbyt blev en mardröm för Romelu Lukaku.
Spår av ljus:
Annonse
Uniteds sista minuter av första halvlek var det United vi ville (men visste att vi inte skulle få se) se från start. Med Martial och Rashford på rätt kanter fick hemmalaget en annan dimension. Det var ingen slump att Martial först avslutade och Rashford var påpasslig efter Delphs misstag.
Anfallet som borde ha resulterat i 2-2 var delikat. Från Matas fenomenala one-touch-lyft till Martial och dennes inspel.
Rashford og Martial skapte litt, men det ble ikke nok.
Helt okej:
Det låga försvarsspelet som vi fick se när City totaldominerade i första halvlek fungerade ändå. City kom inte till några jättelägen utan fick vänta på en fast situation innan det small till.
Ledsamt:
Uniteds mäktiga svit på hemmaplan bröts. Senast vi förlorade på Old Trafford var som bekant just mot City och Guardiola. Dessutom vinner vi alltför sällan derbyn nuförtiden.
Jag skrev på Twitter redan tidigt in i matchen att United borde låta City göra 1-0 tidigt för att se vilken plan B Mourinho hade utformat. Nu dröjde det till slutet av halvleken innan Lukaku la upp för Silvas ledningsmål, men det var först då hemmalaget började uppvisa tendenser som var andra än att slå långbollar på Lukaku. Var det i ren desperation? För annars kan vi ju fundera över varför United inte spelade så från början? Detta trots en på papperet offensiv uppställning med Lingard mellan Rashford och Martial.
Hadde Mourinho en klar plan b mot Manchester City?
Nu är det ju bara en hypotetisk fråga, men det hade varit intressant att se hur den här matchbilden sett ut med en Paul Pogba i den. Gissningsvis hade inte Cityspelarna tillåtits att promenera fram till Uniteds sista tredjedel under första 40 minuterna. Gissningsvis hade de inte heller vågat med tanke på vilken central roll Pogba spelar i omställningsspelet.
Romelu Lukaku får en oerhört otacksam roll när Mourinho ställer upp för att försvara och spenderar då knappt någon tid i offensivt straffområde. Men i kväll var han dessutom oturlig deluxe i eget straffområdet. Vid 0-1 lät han sig tryckas ner av Otamendi och nickade ner till Silva. Vid 0-2 gjorde han en idiotrensning som blev assist till just Otamendi. Inte heller med bollen vid fötterna i anfallsspelet lyckades han särskilt bra utan såg mest seg och tung ut. När han dessutom misslyckades med att göra mål från fem meter – «Hur fan kan han inte göra mål där» skrek jag både inom mig och till tv:n – summerade det hans insats i dag. Den var hemsk.
Det er disse mulighetene en United-spiss må sette, Romelu Lukaku…
Också noterat:
Två svenskar började på bänken, två avslutade matchen på planen – för första gången i ett Manchesterderby. Kul mitt i allt mörker.
Både Jesus och Walker borde ha blivit varnade i första halvlek för filmningar, men blev det inte. Herrera borde (kanske) ha blivit varnad för samma sak i andra halvlek, och blev det. För Jesus del borde det ha blivit två gula dessutom, eftersom han cyniskt krokade omkull Martial i ett omställningsläge senare. Oliver och Lukaku ligger för mig på samma matchbetyg.
Guardiola tog dock ett blad ur Mourinhos taktikpärm sista halvtimmen, där City stängde ner nästan helt i och med Mangala in och Jesus ut. Pragmatiskt värre.
