Säsongens bästa halvlek räckte

United stod för en av säsongens bästa halvlekar och såg ut att cruisa mot seger på Vicarage Road.

Och så från ingenstans reducerade Watford – och det blev en slutkvart vi hade klarat oss utan och vinster av det här slaget är lika delar glädje och lättnad.

Det är inte vackert, det är inte övertygande, men det är likväl ytterligare en trepoängare att stoltsera med för en pressad manager. Förhoppningsvis kan de osnygga treorna någon gång ge oss även den offensiva praktfullhet vi så länge suktat efter.

Nu är det också ett United med självförtroende som ger sig in Champions League-spelet. Det återstår att se vilken taktiktavla José Mourinho tar med sig till Schweiz.

De ljusaste ljuspunkterna:

• Romelu Lukaku gjorde inte bara mål – en klassisk Ruudfullträff – utan tog även en maxlöpning för att bryta på högerbacksplats i 90:e minuten. Imponerande i spelet i stort också.
• Nemanja Matic såg bra mycket piggare ut än senast. Trygg och säker och svår att ta bollen av – som det ska vara (att han sen står och dräller med bollen i eget straffområde på tilläggstid och sen blev utvisad får vi skylla på matchrost).
• David De Gea visade vad han är till för, vad han gör när han är som allra hetast och vad han betyder för Uniteds poängskörd säsong efter säsong. Ett par tv-räddningar, visst, men den sista var direkt avgörande för att United skulle åka hem med tre poäng.
• Drömmål av Chris Smalling! Hallå, liksom!? Unitedveteranen bjöd inte bara på en ny frisyr utan en helt ny offensiv repertoar. Wow!

Paul:

• Pogba var fullständigt överlägsen tekniskt sett och hans vändningar och små riktningsförändringar är en fröjd att skåda. Han kom till en handfull avslut men tyvärr träffade de vassaste mitt på Foster. Jag älskar att han tar så många avslut. Inte bara för att han är fenomenal på att skjuta, utan för att det ställer till det för försvaret som inte vet hur de ska agera vilket skapar ytor för Lingard/Lukaku/Sanchez att smita in i straffområdet. Efter paus blandade och gav han mer, men ändå kanske en gryende storform på gång för den omdiskuterade fransosen?

Mixed match:

• Alltså, Fellaini: Belgaren vann höjddueller, rensade, bröt och stod för assisten till Chris Smallings tjusiga 2-0-mål på ett föredömligt sätt och var till stora delar en viktig pjäs i den här trepoängaren. Men hans passningsspel och ideliga förmåga att bjuda Watford på omställningar fanns också på hans Watford-borta-hösten-2018-cv. Kan han bara slipa bort den andra delen av sitt spel så …

Fortfarande frågetecken:

• Alexis Sanchez. Man ser ju vad han kan när han gör sådana där löpningar med boll och kommer till avslut mot Fosters första stolpe. Man ser ju att han har precisionspassningar, nedtagningar á la Berbatov och en fantastisk blick för spelet. Men varför blir det inte mer av det? Är det bara oflyt? Uniteds spelsätt?
• Varför ska det backas hem? Varför ska det bli passivt? Nu fick Watford ett mål som en blixt från klar himmel och då blev det nervöst i United som inte ens i omställningarna (två klockrena lägen fanns att punktera matchen) fyllde man på så att man var helt säker på att stänga matchen.

Sist:

• Scott McTominay hade vi inte sett mycket av hittills under säsongen. Då väljer alltså Mourinho att skicka in ynglingen som högerytter sista tio. Den såg man inte komma.
• Såg ni Mourinhos enorma glädje vid Smallings 2-0? Kramen som Kieran McKenna fick var ren och pur lycka. Mer sånt!
• Young Boys till veckan alltså. Oj, vad jag älskar Champions League!