Så smärtsamt förutsägbart

SVENSK STEMME: Mats Svensson er ikke overrasket over hvordan United fremstod på Anfield.

Publisert Sist oppdatert

Vi visste innan att det skulle se ut så här, även om vi hoppades på annat.

Vi visste att det just nu är skillnad i styrkeförhållandena mellan United och Liverpool. Så på många sätt var det lätt att förutsäga att det skulle både se ut och sluta som det gjorde.

Men det gör det inte mindre smärtsamt att bevittna.

Det var klasskillnad egentligen över samtliga 90 minuter, med våra värsta rivaler på andra sidan planen.

Vackert:

  • 1-1-målet och tabben från brassen i buren. Målet kom från ingenstans (som de ofta gör) och att Allison bjöd på det gjorde det ännu skönare.
  • De Geas brytning och efterföljande plockning när (den visserligen offsidespringande) Sané var igenom var en fröjd att se. Synd bara att han vinkades av.
  • De Gea överlag. Som så ofta.
  • Dalots förvåning över 1-1-målet var genuin eftersom han vände sig bort från händelserna när han såg att Allison skulle greppa bollen. Sällan man ser sånt.

Helt rimligt:

  • Ingen i denna delen av universum är ju förvånad över Mourinho och hans gameplan defensivt på Anfield i kväll. Den kan han ju dra på hebreiska med tre promille i kroppen. Och då blev det rimligt att se United vara väldigt mer bekväma med fyrbackslinjen efter paus. Den stora frågan är då återigen varför det startades som det gjorde? Hur ofta «sätter» Mourinho taktiken från start nuförtiden? Fegheten är rimlig med tanke på vem vi har som manager, men den är helt orimligt feg också.

Fortsatt oroväckande:

  • Defensiven fortsätter vackla betänkligt och i kväll var det extra tydligt att en chef saknas i försvaret. De Gea har aldrig varit vare sig någon Schmeichel eller van der Sar när det handlar om att verbalt styre sina försvarare, men det finns inte heller någon utespelare som gör det heller i detta läge.
  • Nu var det ju inte så att Fergie åkte till Anfield varje gång och satte upp en elva som man efter att ha sett tänkte «herregud, vad offensivt!», men Mourinho gör å andra sidan aldrig det. Pogba på bänken, Alexis i Sydamerika och Lukaku i rollen som Alfons Åbergs kompis Mållgan är ju inte ett tydligt recept för att attackera.
  • Det är det inte heller när man ser United få läge till omställning och sex-sju spelare stannar kvar långt in på egen planhalva. Återigen: Det är upp till var och en av de offensiva spelarna att lita på tur eller på sin egen förmåga att kunna dribbla bort tre-fyra spelare och sätta bollen i krysset.
  • När United hamnar i 1-2-underläge efter den där insatsen, vad gör då lagets manager? Ingenting. Med Mata, Martial och Pogba på bänken.

Trist:

  • Att Mourinho envist envisas med Matic som ankare mellan Uniteds försvar och mittfält. Serben såg ut exakt som han gjort hela säsongen i kväll: Långsam i både ben och tanke, med en uppsjö av misstag att bjuda på. Igen.
  • Just att misstagen vägrar sluta att upprepas i defensiven. Nu gick exempelvis Ashley Young från att stå för en briljant brytning till att vara helt lamslagen när Mané gick i djupet i samband med 1-0-målet.
  • Det är ju lite extra jäkla tungt ändå att både 2-1 och 3-1 kommer med Frank Lampard-gudarnas hjälp.

Värdeløst:

  • United är alltså 19 poäng efter serieledarna och då är vi inte ens halvvägs in i säsongen. NITTON!
  • United har 30 mål sämre målskillnad än Liverpool. TRETTIO!
  • United har vunnit 1 av sina 6 senaste bortamatcher i ligan.
  • United hade ETT anfall som höll högklassigt. Det kom i 90:e minuten när allting redan var förlorat. Och involverade Martial och Mata, som offrades för busstaktiken.
  • «Varför är United så dåliga?» frågar 9-årige Rio besviket här hemma efter 3-1-målet. Jag hade inget bra svar att ge mer än att «så är det bara just nu». Ett värdelöst svar, men följden av att bära på en värdelös känsla också.

Powered by Labrador CMS