West Hams farväl till Boleyn Ground där United upplevt både med- och motgångar genom åren inleddes på ett skandalöst sätt när hemmafansen gick till attack mot spelarbussen. Det var inget annat än en gigantisk skamfläck i Londonlagets historia.
På planen skämde i stället Manchester Uniteds spelare ut sig med en insats som var exakt så bedrövlig som man fruktade på förhand.
Jag orkar inte mer. Men jag gör det ändå.
Nu återstår bara en ynka plåga innan vi glömmer ytterligare en fiaskosäsong i ligan och fokuserar på Wembley.
Annonse
Dieu:
Anthony Martial! Den briljante fransosen är nu uppe i 17 mål under sin första säsong och han är tillsammans med Marcus Rashford och Luke Shaw den som ger oss en strimma av hopp inför nästa säsong. Karl’n, eh, grabben, måste ju få ett nytt kontrakt redan i sommar.
Liten smiley framför:
Juan Matas aktion i samband med kvitteringen. Spanjoren hade fram tills dess i princip bara varit med på papperet, men han visade verkligen klassen där.
David De Geas firande efter 1-1. Rakt i fejset på Bobby Moore-standfjantarna som vägrat ge tillbaka bollen till honom, varpå han kontrade med att stå för en slags NHL-assist (och därefter helt logiskt fick flaskor kastade emot sig).
Fascinerande:
Den här upplagan av Manchester United lyckas verkligen, verkligen, verkligen aldrig att få det att lossna. Det delas ut små puffar av förhoppningar titt som tätt, men vi har lärt oss att inte bry oss om dessa i alltför stor utsträckning. Det gäller inte bara i flera matcher i rad utan även under matcherna, som i dag när man tog ledningen och det såg lovande ut. Det är dock fängslande att notera hur oerhört låg lägstanivå detta lag har lyckats jobba sig till under Louis van Gaals tid som styrman. Man får rysningar när man tänker på hur det ser ut i maj nästa säsong …
I kväll var det Schneiderlin som fick bära hundhuvudet, men det var inte första gången Louis van Gaal misslyckades med en laguttagning och «tvingades» åtgärda det direkt i halvtid.
United ställde upp med en elva som nog många fans skulle säga består av det bästa man hade att tillgå (Rojo undantagen givetvis), men hur många av dessa spelare skulle ni vilja se i en Unitedelva som ska kunna slåss om en ligatitel? Tre? Fyra?
Plågsamt pinsamt:
West Ham-fansens beteende är fullkomligt ohotad etta här. Eller ohotad och ohotad: Lagets ägare David Sullivan kan nog dela förstaplatsen med sina kommentarer efter svinerierna som dessutom fortsatte under matchen.
Uniteds, det från norr, insats. Enligt Opta har United haft ett (1!) avslut på mål i första halvlek i sina tre senaste förstahalvlekare på resande fot. Det är ju nästan ofattbart. United kunde skatta sig lyckligt som var med i matchen efter DEN första halvleken.
Daley Blinds position som gav Andy Carroll en autobahn mot David De Gea (som förstås räddade, det gör han nästan alltid ju) … Jösses. Och så toppade han det med markeringen på Winston Reid i samband med 2-3.
Markeringsspelet fortsätter att vara under all kritik. Vid 2-2 illustrerades detta ytterligare en gång. Och 2-3. Och i princip varje gång West Ham hade en fast situation.
Jag har påpekat det tidigare, men det kan vara värt att göra det igen. Detta United drar på sig enorma mängder frisparkar. Det borde ju medföra att laget tränar extra på fasta situationer, men det verkar snarare vara helt tvärtom.
Ander Herrera spelar inte när han är i form, men i dag fick han nästan 90 minuter – trots att han i knivskarp konkurrens var den mest ineffektiva Unitedspelaren på planen (Blind var bara bedrövlig, inte ineffektiv). Bisarrt, men också i linje med filosofin.
West Ham, som blev överkört av Swansea senast, vann avslutsstatistiken med 20-3. 20-3!
Sist:
Annonse
Swansea slog West Ham som slog United som slog City. Då säger logiken att Swansea bör slå City på söndag och då kan bara LvG fucka upp det hela hemma mot Bournemouth. Det är till och med ett mycket sannolikt scenario.
Och helt ärligt så ser jag fram emot att den här säsongen tar slut.
