Vi har sett det förr: Manchester United åker till London och kontrar sönder Arsenal.
Men att Ole Gunnar Solskjaer gör det med den här självklarheten är så imponerande att jag inte vet vare sig ut eller in.
Annonse
Åtta – ÅTTA – raka segrar senare är det här ett transformerat United som vi inte sett maken till sen en viss Sir Alexander Chapman F lämnade över rodret. Snart börjar vi med rätta kunna ställa frågan: Vad krävs egentligen av en Unitedmanager för att vi ska kunna få till dessa tider?
Förtrollande:
HUR United bara ångar på. Åtta raka vinster är helt osannolikt egentligen. Det har aldrig tidigare hänt och det lär dröja innan det händer igen. Och nu är det alltså en norrman som står som «ansvarig» för dessa förtrollande tider. Hur coolt är inte det?!
Paul Pogbas andra halvlek är fullkomligt mästerlig. Hans löpning innan 3-1 är exakt sådana som en vill se utföras på det sättet. Majestätiska och effektiva i kontringar.
Solskjaer plockar alltså ut Rashford och Martial och plockar in Lukaku och Sanchez och det är som att ingenting förändrats. Två assist av belgaren varav den ena, till Sanchez, var fantastisk. Och det var så klart givet att Alexis skulle komma till Emirates och göra mål …
… och jag älskar att han firade, även om det var återhållsamt. Som ni vet avskyr jag att spelare ska «visa respekt» mot gamla lag (Det vore som att be om ursäkt till andra tidningar om man hade bytt arbetsplats och skrivit ett scoop).
Fenomenalt:
Victor Nilsson Lindelöf. Igen. Numera är Sveriges enda riktiga superstjärna även försvarsgeneral i United. Fascinerande och glädjande att se att han tar för sig mer och mer även i sitt kroppspråk och sitt röstläge.
Taktiken. Medan det ofta var ytterst svårt att utläsa exakt vad José Mourinho ville uppnå med sin taktik, är det lättare att tolka Ole Gunnars motiv. Och det skrivs inte med någon negativ klang – tvärtom. Som supporter är det fenomenalt att se United vinna med en offensiv – och omställningstänkande – taktik borta mot både Tottenham och Arsenal på kort tid.
Tummenuppmarkering:
Att Solskjaer sällan/aldrig går för att försvara en ledning, utan snarare för att avgöra matcherna.
Solskjaers val att låta både Sanchez och Lukaku slicka kanterna i omställningarna. Framförallt firade belgaren stora triumfer som «högerytter» där han kunde attackera med tyngd och frenesi.
Alltså, jag har ju mina Romero-dubier. Men han kan ju. Precis som han kan göra supermisstag, så kan han göra superräddningar. Det ska vi komma ihåg. När han plockade Ramseys nick i inledningen av andra halvlek visste jag inte exakt hur viktigt det var eftersom 2-2 hängde i luften i princip hela vägen fram till Martials 3-1.
Inställningen när det bränner till, att försvara varandra och inte ta någon skit. Den här gången bäst personifierat av Jesse Lingard, som kom rusande till Rashford.
Frågetecken:
Annonse
Det absolut största frågetecknet är förstås när Uniteds första poängtapp/förlust under OGS ska komma? Just nu känns det som att United kan vinna mot vilka som helst, var som helst.
Med Lukaku och Sanchez insatser här, hur ska Solskjaer formera laget framöver? Visst är det ett underbart frågetecken?
