Med Martial mot magiska minnen

Manchester United på Wembley är inte en vanlig syn nuförtiden, inte ens i säsongsöppningen Community Shield. Sen kan man ha åsikter om semifinalerna verkligen ska spelas där också, men man drabbades ändå av lite smårysningar när spelarna vandrade ut på planen.

Och där bjöd på säsongens allra bästa anfallsspel i en alltigenom pulserande drabbning för att sedan drabbas av «LVG-sjukan» och helt byta ansikte efter paus.

Men Anthony Martial byter minsann inte någonting.

Han är precis lika magisk varje gång.

Wow:

• Avslutningen på en fullständigt hänförande fotbollsmatch. När Martial satte bollen bakom Robles vrålade jag så högt att barn, husdjur, grannar och alla på en mils omkrets undrade vad som hände. Fotboll – och United – när det skapas känslor på det allra bästa sättet. Och firandet! Det var mycket frustration som kom ut ur väldigt många porer världen över samtidigt.
• Rooneys räddning på mållinjen i inledningen! Kaptenens defensiva insatser har varit mer minnesvärda än hans offensiva denna säsong. Och med tanke på att han fortfarande, obegripligt nog, saknar en FA-cuptitel förstod man hans engagemang från start.
• Rashfords spelförståelse, med sedvanligt klackspel, var alltigenom lysande och när han inte kom förbi så blev det allt som oftast hörnor. Och så rutinerat han höll uppe bollen innan han levererade till Martial som …
• … gjorde det han är en av ligans bästa på: Utmanade med fart och kom förbi på kanten och noterades för ytterligare en assist. Given vinnare på listan över Årets utespelare i United. Kanske egentligen bara för situationen där han vid egen planhalva lattjade sig förbi Besic. Hur läckert som helst.
• Uniteds anfallsspel i första halvlek var säsongens kanske bästa. Rörligt, tempostarkt, energiskt, noggrant, med mängder av chanser … det var näst intill obegripligt att Evertons nolla var intakt så pass länge som den var. Så kan det bli när snabba spelare går framåt, spelar bollen framåt och pressar tillbaka motståndarna och ger spelare som Carrick och Rooney utrymme att diktera spelet. Frågan är ju varför Louis van Gaal väntat så länge med att använda sig av detta.
• Daves räddning på straffen. Visst, den satt inte ute i hörnet, men hårdheten var på den röda delen av skalan och då krävs det De Gea-handleder av stål för att mota bollen.

Förtjusande:

• Marouane Fellaini må själv anse att han är som bäst som defensiv mittfältare. Men det kan han vara ensam om i universum. I kväll var han en av Uniteds bättre spelare och då hängde han så lite som möjligt med bollen på egen planhalva. Stod också för en fullständigt magnifik brytning på Lukakus avslutning efter att ha drällt med bollen själv och skapat Evertons kontringsläge. Måste ha varit helt slutkörd, annars ytterligare ett supermärkligt Van Gaal-byte. Det är inte helt uteslutet.
• Att United ändå lyckas återhämta sig efter kvitteringen och ta tag i taktpinnen igen (vilket gör det än mer obegripligt varför man tappade den, till synes självmant).

Föga förvånande:

• Att Fellaini skulle starta mot sitt förra lag, att Darmian skulle petas efter sin senaste insats och att Rojo skulle starta.
• Att Anthony Martial skulle bli den som satte fart på Uniteds offensiv från avspark. Fransosen får dock ett gäng minuspoäng för sitt val att använda vantar.
• Martinez lät som väntat United äga bollen för att instruera sina spelare att satsa på omställningar på Lukaku. Det kunde ha givit Liverpoollaget två mål redan första kvarten, men belgaren hade tack och lov problem med sin teknik båda gångerna.
• Jesse Lingard fick flera ypperliga lägen att göra mål men hans avslutningar alltså …
• Marcos Rojos beslutfattande i samband med kvitteringen. Kunde välja precis vad han ville utom det han just valde – att ta klivet in i banan.

Brr:

• United hade några skakiga minuter i inledningen av andra halvlek. Först började Martial halta och bara minuter senare orsakade TFM en straff (som var 50-50 om den skulle tilldömas). Händelserna gav också ett dittills ytterst blekt Everton momentum och Louis van Gaals motdrag blev att plocka TFM och sätta in Valencia. Ett högerbacksbyte är alltid ett högerbacksbyte.
• Det är förbluffande att det United som gick av planen i halvtid tog bussen och lämnade arenan och gav plats för en annan elva. Men det var inte första gången vi såg det här Jekyll & Hyde-beteendet från vårt älskade lag. Hur man lyckas bli så dåliga när man varit så bra är en prestation.
• United blev rånat på en solklar straff när Fellainis (som vanligt klockrena) avslutning täcktes med armen av Jagielka. Inte lätt att upptäcka, men det var det inte heller när det handlade om TFM tog boll eller Barkley först heller.

… and finally:

• I och med citys solklara slakt av Stoke i eftermiddags är det bara att hoppas att semifinalerna mot Real Madrid ska skaka de blåa i slutet. Men fjärdeplatsen känns rätt långsökt.
• Två gamla Unitedlirare hängde på Evertons mittfält i kväll. En duo som inte hade det lätt som A-lagsspelare i United (minns Gibsons rekordsnabba visit på Twitter till exempel) och definitivt inte hade någon klockren afton på Wembley heller.
• Älskar att Louis van Gaal innan match sa att han var «very bored» över frågorna om hans framtid. «Very bored».