Manchester United gjorde i alla fall det absolut minsta man kunde begära efter förra veckans sanslösa debacle på Anfield och bjöd upp till match i ungefär 44 minuter.
Tyvärr innebär den mer offensiva satsningen att defensiven såg ut som den gjorde och det går inte att protestera mot att Liverpools avancemang sett över två matcher var orättvist.
Nu återstår FA-cupen som enda lilla chans till glädje i vår. Det är hoppet som tär på en.
Finemang:
Annonse
Stora delar av första halvlek. Ett rakare anfallsspel och högre utgångspositioner från ytterbackar och en «defensiv» mittfältare gav United övertaget. Hade United spelat ungefär så i Liverpool förra veckan hade så mycket kunnat vara annorlunda.
Anthony Martial ägde Clyne och borde, som alltid, ha utnyttjats oftare av sina lagkamrater. Klassdribbling gav klasstraff som gav hopp.
David De Geas räddning på Coutinhos avslut i mitten av första halvlek var fenomenal. Den handleden där, speciellt med tanke på att han skymdes av att Blind släppte avslutet mellan benen.
Inte kattskit:
Jesse Lingard sattes överraskande nog in centralt från start och gjorde en av sina piggare insatser på länge. Tyvärr har han inte den sista lilla kvalité som krävs för att ta sig förbi sina motståndare.
Marcus Rashfords insats som ensam spets. Överraskande stort spel i en liten mans kropp.
Chansskapandet. United hade behövt ett tidigt mål efter paus och man vaskade faktiskt fram några chanser för att ge oss lite hopp igen. Men Fellaini, som fick det bästa läget men nickade rakt på Mignolet, Martial och kompani var inte tillräckligt skickliga när det behövdes som mest.
Rojos brytning som var första situationen som sekunder senare gav straffen var briljant. Faktiskt. Och sånt som man kan kräva att få se så mycket oftare av Manchester Unitedspelare.
Illa/ynkligt/bedrövligt:
Att Louis van Gaal fortfarande är Manchester Uniteds manager.
Som bekant är Uniteds försvarsspel oerhört svajigt när taktiken är mer offensiv. Det var dock slarv i uppspelsfasen som – framförallt i första halvlek – bjöd Liverpool på ett gäng omställningslägen. Coutinhos mål kom knappast oväntat.
Att Louis van Gaal fortfarande är Manchester Uniteds manager.
Apropå Coutinhos – visserligen tjusiga – fullträff var det många som gjorde misstag i samband med det. Dels Van Gaal som valde att använda Mata som högerytter, dels Varela som var fullständigt uppe i det blå, dels De Gea som lämnade stolpen och dels Smalling som gav fan i att ge understöd.
Daley Blinds hörnor är så meningslösa att han lika gärna kan slå ut bollen till inkast direkt istället. Blir inte lika många snabba kontringslägen då.
Att Louis van Gaal fortfarande är Manchester Uniteds manager.
Bytena. Hur många andra managers i samma position hade valt att byta in två högerbackar när man jagar tre mål i andra halvlek? Jag skulle våga påstå att det inte finns någon. Absolut ingen. Inte. En. Enda. Sen slänger han in en defensiv mittfältare just for the hell of it.
Att Louis van Gaal fortfarande är Manchester Uniteds manager.
… och till slut:
Hade Marcos Rojo smällt in 2-0 efter det magnifika Blind-Fellaini-samarbetet hade det, som det heter, kunnat bli en helt annan match.
Inte för att jag förespråkar fult spel, men jag knöt näven lite när Schweinsteiger tog sitt gula kort. Ibland kan det vara värt att göra något lite fult.
Louis van Gaal är fortfarande Manchester Uniteds manager. Han klamrar sig fast vid möjligheten till en cuptitel och en topp 4-placering den närmaste tiden. På söndag kväll kan nästa fiasko fullbordas då en förlust i derbyt lär omöjliggöra ett av de nämnda två.
Det enda, DET ENDA, «positiva» med förlusten är att United nu inte tvingas spela tre matcher på en vecka då omspelet mot West Ham tar plats i kalendern på ett naturligare sätt med klubben ute ur Europa.
Jag avskyr verkligen Europa League. Extra mycket en kväll som denna.
