«En fruktansvärd match»

Hill Dickinson Stadium.

Vind, regn, kamp - och kampen om Europaplatsen fortsatte.

Och United gjorde det enda som betyder något här:

Vann med 1–0.

För ärligt talat var det en fruktansvärd match.

Avgörande:

• Senne Lammens var matchens bästa spelare. Inte genom spektakulära räddningar utan genom sitt lugn i besluten: fånga när det gick, boxa när det krävdes och döda tempot när Everton försökte skapa tryck. Det såg odramatiskt ut – och det var hela poängen. Som någon skrev: Han skapar inte kaos - han tar bort det. 

• Målet kom ur kamp snarare än finess. Andraboll, tryck, närvaro i boxen och till slut utdelning. Exakt så man vinner matcher här. Och anfallet som gav Seskos mål var classic United. Kanonboll av Cunha, millimeterprecision från Mbuemo och avslut med emfas. 

• United försökte inte spela en annan match än den som fanns framför dem. De accepterade villkoren – och vann med minsta möjliga marginal. Men 1-0 är ju lika mycket värt som 5-0. 

Unitedklass:

• Cunha var ett konstant irritationsmoment för Everton. Kroppsdueller, efterslängar, små ord i örat – alltid där och alltid precis på gränsen. En sån spelare man hatar att möta men älskar att ha i sitt eget lag. 

• Mittförsvaret stod upp i en match som handlade mer om armbågar än om passningsvinklar. Dueller, nickar och rensningar utan krusiduller. Maguire var extremt viktig här då Yoro stundtals vacklade - och Lichas passningsfot saknades enormt. 

• Evertons tryck kändes farligare än det faktiskt var. Mycket tack vare Lammens. Och Harry. 

Ryggrad:

• United tappade inte strukturen när matchen blev ful. De fortsatte göra jobbet och vinna andrabollar. Det finns ett tålamod i laget nu som saknades tidigare under säsongen. Mindre panik, färre desperata beslut. Det här var inte vackert. Men det var fan jävlarnamma.

Plattmatch:

• Domarnivån var inkonsekvent och tog rytmen ur matchen (eller om man vill: domaren var konsekvent usel). Små knuffar blåstes, tydliga smällar och tröjdragningar släpptes och spelarna visste aldrig riktigt var gränsen gick – vilket gjorde en redan stökig match ännu stökigare. Sanslöst uselt. 

• Kanske ingen direkt «plattmatch» men vare sig Casemiro eller Bruno visade upp sig från sin bästa sida i Liverpool.

…and finally:

• Det är definitivt ingen match man visar barnbarnen. Men tre poäng på Hill Dickinson i februari bygger säsonger.

• Tio raka utan förlust. Carrick obesegrad. Life is good.