Magnifike Martial

Det var ingen överraskning att se David De Gea göra ytterligare en mästerlig insats. Inte heller att det var virrvarr i defensiven efter påtvingade omstruktureringar. Och egentligen var det kanske inte så överraskande att han var så här bra i kväll, men det var ändå den bästa allroundinsats jag sett en Manchester United-anfallare göra på mycket länge.

Den alltigenom fenomenale Anthony Martial har nu satt ribban oerhört högt efter sina första tre framträdanden.

Panikvärvning?

Bah!

Superb:

• Anthony Martial. I England kallade man det ”a waste of money”, i Sverige skrev man att affären ”inte var mänsklig”. Den som verkar stå allra lugnast och stadigast mentalt efter jättedealen är huvudpersonen själv. I debuten skickade han upp rutinerade Skrtel på rad 87, i Eindhoven gjorde han en helgjuten insats på bortaplan i Champions League – och i kväll var han helt enkelt strålande. Han sprang rätt, han hade en lysande förstatouch allt som oftast och han var fullständigt iskall när lägena dök upp och Van Dijk fick agera Skrtel vid kvitteringen. En superb insats som kanske sticker ut extra mycket med tanke på de senaste årens anfallstrubbel.
• David De Gea. Räddade sina första av många poäng den här säsongen med en insats som nästan får mig att rysa. Dels med tanke på hur bra han är och dels med tanke på hur det sett ut om någon annan stått i hans ställe. Handleder av stål.

Utmärkt:

• Bastian Schweinsteigers cameo. Egentligen raka motsatsen till den som Marouane Fellaini bjöd på tidigare i veckan. Tysken kom in i, surprise, surprise, 60:e och det var även om det var planerat sedan tidigare för en gångs skull ett byte som förändrade matchbilden till
• United post-Fergie har haft problem att utnyttja konkurrenternas slip-ups vid ett antal tillfällen. Den här gången kunde man tack och lov ta vara på Citys förlust och krympa avståndet till två poäng. Fortsätter Tottenham att hitta 1-0-vinster är chansen stor att United står som serieledare på lördag kväll. Det var inte det första jag tänkte på när Pelle gled över gräset efter 1-0 …
• Matchen! Louis van Gaal lär inte vara eld och lågor över hur den utvecklade sig, men jag älskar när det blir lite hejsan hoppsan över det hela. Speciellt när det slutar så här. 3-2 är bättre än 1-0 alla ligadagar i veckan.
• Anfallet till 3-1! Possessionfotboll när den är som allra bäst! 44-45 passningar där de två sista var de vackraste. Först Schweinis till Memphis, som körde en vändningsspecialare innan han carambolevallade bollen via stolpen till Mata som fick öppet mål. Det har inte varit ofta allt vändande och – som Gary Neville så passande kallade det – recyclandet av bollen har gett resultat. Men ack så vackert det är när det väl lyckas.

Allright:

• Morgan Schneiderlin gnuggade vidare och följde bossens instruktioner. Nära att göra mål också efter en oväntad och fint utförd hörnvariant.
• Den Juan Mata som gjorde entré efter ungefär en halvtimmes spel förtjänar högt betyg till skillnad från mannen som spelade i hans dräkt dessförinnan. Satte fart på spelet.
• Antonio Valencia har fått en del skopor med missnöjda yttringar de senaste åren, men i kväll var han faktiskt ett bra alternativ när Darmian inte ansågs vara bra nog att komma ut till andra. Utnyttjade sin snabbhet och styrka i flera viktiga lägen och kom rätt in i de flesta tacklingar.
• Chris Smalling står fortsatt rakryggad som en av Premier Leagues absolut bästa mittbackar. Fortsätter den här formen är han lika given i EM-elvan i sommar som han är i Årets lag i PL.

Inte giltiga skäl att korka champagne för:

• Kaptenen. 11 raka utan mål nu för första gången i karriären. Men då står han väl för framspelningar? Icke. 1 assist på 13 senaste. Senaste målet på bortaplan? November förra året. Det vore väl fine (eller egentligen inte) om han i stället bjöd på en hejdundrande insats i det övriga spelet, men det vore att pressa gränser att påstå att Rooney var nära att vara Man of the Match i kväll. Heller. Något begynnande samarbete med Martial var det tunnsått med också. Rooney passade samtliga Unitedspelare som spelade i matchen utom två: De Gea och Martial.
• Försvarsspelet. Marcos Rojo knuffades till skillnad från i Eindhoven ut på kanten i dag och det var ingen dunderskräll att det var där Southamptons ledningsmål kom. Han hade inte bråttom ut att täcka inlägget, den röde Rojo. Vid hemmalagets reducering hade United 2-mot-1-överläge på Mané som likväl fick in bollen och med bollen väl inne i straffområdet var United i rejält övertag mot Pelle, men det var likväl italienaren som träffade bollen med pannan. Southampton hade mycket lättare, med sitt raka spel, att komma till avslut i första halvlek.
• Memphis Depay blixtrade till strax innan 3-1, men överlag var han lika frustrerande som tidigare i ligaspelet.

Finally:

• Det var inte svårt att förstå varför United hade ett intresse av Mané innan fönstret stängde. Snabb, finurlig, effektiv och inblandad i båda målen. Skulle också ha kunnat ge Young och Memphis en match om vem som faller oftast/lättast. Borde förstås ha fått gult för sin filmning mot Smalling.
• Yoshidas bjudning till Martial påminde om när Joseph Yobo var lika givmild mot Wayne Rooney på Goodison för sisådär tio år sedan.
• Jag har i många år tippat 3-2 och 2-3 i Uniteds matcher. Dels för att jag hoppas på mycket mål och dels för att det ofta är ett skapligt odds när det väl går in. Nu hade det nästan gått 100 matcher sedan senaste 3-2-matchen och jag jublade dubbelt då slutsignalen ljöd på St Marys. I några minuter, tills jag upptäckte att jag råkat tippa på Liverpool-Norwich-matchen i stället …