Att klasskillnaden fortfarande skulle synas var vi väl ganska övertygade om, med tanke på att Real är en väloljad vinstmaskin som spelat ihop i flera år medan United är i ett fortsatt rekonstruktionsarbete.
Och det gjorde den under större delen av matchen. Real var flera nivåer högre upp, totalt sett, än sina kombattanter.
Men när Real trodde att allt var klappat och klart så bet United ihop, tog sig tillbaka och kunde med lite tur och mer skicklighet faktiskt ha fixat en förlängning i Skopje.
Nu blev det inte så – och känslan är ändå att skillnaden lagen emellan kunde ha varit större. Det var trots allt världens bästa lag vi mötte.
Annonse
Utan Eric Bailly.
Imponerade, trots allt:
Nemanja Matic har typ varit i klubben i några timmar, men såg ändå ut som en av de allra främsta i laget. Han har också redan skjutit fler skott på mål än Michael Carrick gjort totalt under de tre senaste säsongerna. Jag hoppas att han låter vänsterdojjan tala många gånger de kommande nio månaderna.Ikke redd for å teste skuddfoten: Nemanja Matic
Antonio Valencia. Ecuadors störste lär vara kapten fler gånger under säsongen (låtsas han kunna engelska när han pratar med domarna?) och då får han fortsätta föregå med gott exempel i spelet. Nu kom han inte med så mycket
Anfallsspelet och beslutsamheten efter 0-2-debaclet. Matchens absolut coolaste offensiva move var när Darmian gjorde en drömnedtagning, serverade Fellainis bröst, vidare till Mkhitaryan som i sin tur skickade en genomskärare till Rashford som blev fri med Navas.
Marcus Rashford var precis så avig, energifull och initiativrik som en hade hoppats, vilket gör valet av Lingard som startare än mer mystiskt. Tyvärr bommade han det bästa läget till kvittering och det är en aspekt av spelet som han måste lyfta.
David De Gea. Nästan alltid. Visade handleden av stål igen på Asensios avslut i slutminuterna. Och överlag var han lika bra som han är. Han behöver inte Real Madrid lika mycket som Real Madrid behöver honom.
Brister:
Paul Pogba har så mycket storhet i sig, men den storheten visade sig alltför sällan i kväll. Får hoppas att en dominant säsong i Premier League tar honom till nästa nivå.Paul Pogba ville mye, men alt gikk ikke.
Henrikh Mkhitaryan. Se ovan. Visst, än en gång briljanta rörelser och löpningar, men ack, så sällan.
Försvarsspelet. Vid 0-2 var det pinsamt och ovärdigt United, oavsett klass och nivå på nuvarande trupp.
Vänsterkanten med Matteo Darmian och Jesse Lingard lär sällan vara förstavalet i någons drömelva, inte i min heller.
Missade chanser. Igen. Inte drösvis som mot Tom Heaton och Burnley, men alldeles för många igen.
Brain freeze:
Romelu Lukaku när Ander Herrera hetsbröt ett uppspel. Jag tänkte «men nej, han kan väl inte springa mot den när han ser Ander göra det också?». Jodå, det kunde han.
Paul Pogba på kontringen efter Casemiros ribbnick. Passa. Skjut inte in i första bästa försvarare. Okej? Alldeles för egoistiskt, speciellt med tanke på fransosens facit på långskott i Unitedtröjan hittills.Fikk sitt første offisielle mål: Romelu Lukaku.
Kombinationen Lukaku-Pogba direkt efter Iscos 2-0. Först nickar Pogba rakt på Navas i ett ypperligt läge, och direkt efter skjuter belgaren hööööögt över när han får chansen han väntat nästan en timme på. Uselt av polarna som får finstämma pianot under veckan.
Sist:
När Marouane Fellaini bytte av Ander Herrera förvandlades detta till en Manchester United-elva med en svårslagen snittlängd: 1,87 centimeter. Otroligt.
Lika otroligt var det att se Ninja-Marouane avsluta matchen efter att han nickat in i den ytterst (på planen) osympatiske Sergio Ramos nacke. Den utstyrseln skulle teoretiskt ha castat honom rakt in bredvid John Travolta i Saturday Night Fever.
Lika lite som jag hade dragit några JÄTTEVÄXLAR vid en eventuell Unitedvinst, like lite drar jag av den här förlusten. Det var trots allt bara en lite mer internationell Community Shield, eller hur?
