Klasskillnad – job done

Sex förändringar, kapten Pogba skadad tidigt – och job done.

Manchester United briljerade inte, men gjorde det som förväntades efter nära två års frånvaro från den finaste av Lennart Johansson-uppfinningar.

Jag gillar på många sätt att United gjorde processen kort med schweizarna. Dels för att det visade vad laget kan – och ändå inte.

Trots 3-0-vinst.

Det var klasskillnad all over, utan att bli förnedrande för Basel och utan att det blev glimrande för hemmalaget.

Men det räckte och blev över. Speciellt med tanke på att målen var så «enkla».

Härligt!

• Romelu Lukaku kunde egentligen bara drömma om den här starten i United som han har fått. Oavsett hur anonym, hur mycket han stångas till synes förgäves i anfallen så slutar det med en belgisk fullträff. Hans jakt på första fullträffen i CL-debuten slutade med en block av Wes Brown-look-a-like, men fullbordades i andra halvlek efter ett delikat (!) Daley Blind-inlägg där han visade sin fina huvudspelsteknik á la Javier Hernandez of old.
• När Paul Pogba – PRECIS efter att jag funderat över hur mycket en Pogbaskada skulle påverka United – haltade av var jag nog inte ensam om att tro att mycket skulle påverkas åt det sämre för hemmalaget. Enter: Marouane Fellaini. 70 minuter senare lämnar belgare #2 planen med 1+1 till sitt namn. Han må vara oerhört begränsad i alld utom bröstnedtagningar, men han har också en oerhörd förmåga att sticka ut på både gott och ont.
• Två inlägg – två mål. En passning snett-inåt-bakåt – ytterligare ett. Ibland är fotbollen sån.

Lite wow också i förbifarten:

• 10 september 2016 senaste hemmaförlusten. En förlust sedan januari förra året. United börjar så sakteliga bygga upp Old Trafford till det fort det ska vara.
• 4-0, 2-0, 3-0. Old Trafford ser ut som det bör göra så här långt den här säsongen. (Lägg till 2-0 på Palace i slutet av förra säsongen för extra krydda).
• Ashley Young var ett överraskande inslag i en helt ny backlinje och han trollband oss knappast, men visst känns han aningen hetare än Antonio Valencia i offensiven? (Defensivt är han chanslös, rent fysiskt, jämfört med Tony). Han har någonting som får upp pulsen ett par steg jämfört med ecuadorianen, trots att han oundvikligen misslyckas med att ta sig förbi sin motståndare. Det tidiga inlägget till Afrotanken var dock felfritt.
• Jag älskar Nemanja Matics bidrag till Manchester United 3.0. Serben har precis den moderna spelstil som den här upplagan av United behöver. Han rensar inte bara, han stänger inte bara ytor, han hittar inte bara rätt i tacklingarna – han är också snabb på att ställa om spelet. Så också i afton.

Njae:

• Trots att både Blind och Young levererade assists är det på kanterna United har sina brister. Med tanke på hur mycket boll yttrarna har, eller kan ha, borde klubben kunna presentera vettigare alternativ än de vi har.

Lindelöf:

• Svensken fick äntligen göra debut «på riktigt» efter Supercupen i Skopje. Och det här var en perfekt återstart för Västeråskillen. Han var en av de mer framstående lirarna på planen under första halvlek, där han fick chansen att visa sin fina passningsfot, och i andra halvlek – där han bitvis darrade – bidrog han trots allt till ytterligare en hållen nolla.
• Eftersom både Bailly och Jones var avstängda var det här en match Lindelöf «tvunget» skulle spela, men jag kan inte se att vare sig Jones eller Bailly hade gjort det mycket bättre, så jag tror att Mourinho fick de svar han ville ha av svensken.
• I första halvlek stod han för ett par suveräna uppspel så jag förvånades lite över hans villighet att ofta – precis som Jocke Björklund till Patrik Andersson en gång i tiden – lägga över bollen på Chris Smallings fötter. Smalling är inte i närheten av Lindelöfs passningsskicklighet. Kanske bara handlade om ren hierarki eller vilja att passa in (no pun intended).
• Det enda riktigt stora frågetecknet jag sätter för honom var – åter – hans förkärlek för att slänga sig in i tacklingar, som i mitten av andra halvlek när De Gea fick slänga upp näven och rädda situationen.

Sist:

• Fellainis 1-0 var det första CL-målet av en Unitedspelare sen Anthony Martial gjorde 1-0 på Volkswagen Arena och sen fick se Juan Mata bytas ut mot Nick Powell medan Paddy McNair fick sitta kvar på bänken.
• Det enda grumliga denna kväll var givetvis Paul Pogbas bråkiga hamstring. Vi får hålla tummarna för att det var mer en «känning» än en riktig bristning. I så fall lär det räcka med en eller ett par veckors vila för fransosen som fått äran att vara kapten. Vi vill INTE ha en ny Ryan Giggs-situation här. Börja med yoga i så fall, Paul!