Det där behövdes verkligen – både för oss fans och för Louis van Gaal.
En totalt sett godkänd insats från Manchester United, tillsammans med en fantastisk sådan från Anthony Martial, var välkommet efter misären mot Southampton senast.
Nu kan man inte göra annat än att önska att spelarna växlar upp ytterligare mot Stoke på tisdag.
Fullt fokus på ligan nu. Och att göra mål i första halvlek på Old Trafford igen.
Annonse
Bäst:
Anthony Martial var på en annan nivå än övriga spelare på planen. Lekte med Cyrus Christie över 90 minuter och hans två assists borde kanske ha varit fler. Och dessutom borde han kanske ha satt ett mål själv. Enastående bra, visserligen mot Championshipmotstånd, men ändå.
Anfallet som gav Daley Blinds 2-1-mål. Tappade nästan hakan när jag såg vem som avslutade! Ett chockerande initiativ av holländaren som fick en av hans landsmän att resa sig från bänken och dölja sin irritation med att knyta näven i en jubelgest.
1-0 av Wayne! Klassiskt anfallsspel från kaptenen. En-touch-spel med ryggen mot mål, fick tillbaka av Martial och pang! Retro-2011-mål från den gamle.
Bortaklacken ägde matchen från start till mål. Färdades plötsligt tillbaka till Moyestiden när den ofta var det enda positiva man kunde hitta under Uniteds matcher. Magnifikt stöd!
VELPLASSERT: Wayne Rooney scoret sitt sjette mål på fem kamper for United.
Bra:
Ytterbackarna från ungdomslagen imponerade. Framförallt var Varela en frisk fläkt med många fina insatser och brytningar.
Mittbackarna från London och Amsterdam likaså. Smalling kanske inspirerades lite av Vidicsångerna och vräkte sig in i duellerna. Blind var – förutom hans oväntade manöver i samband med 2-1-målet – också hur stabil som helst i defensiven.
Anfallsspelet under stora delar av andra halvlek var förvånansvärt inspirerat. Vid några tillfällen, som vid Blinds mål, spelade United klassisk, snabb omställningsfotboll. Förhoppningsvis var det ett tecken på vad som komma skall, snarare än att det var ett Championshiplag på andra sidan planen.
Det var en trevlig match att se på. Som omväxling.
GOD: Daley Blind bidro godt både offensivt og defensivt.
Mindre bra:
Fellaini och Lingard (och Mata i första halvlek!) bidrog knappt med någonting vettigt. Möjligen Fellaini i viss utsträckning, med sina nickrensningar på Derbys hörnor. Nu kvicknade ju Mata till efter paus.
Försvarsspelet i samband med kvitteringen. Först sålde sig Smalling, sen rensade Blind alldeles för kort och som lök på laxen tappade Schneiderlin Thorne helt och hållet. Svagt värre!
Schneiderlin?! Igen?! Kan LvG sabba även defensiva mittfältare? Det här var ytterligare en obegripligt beskedlig insats från fransosen.
PÅ ETTERSKUDD: Morgan Schneiderlin leverte en svak kamp. Franskmannen burde definitivt ha gjort en bedre jobb før Derbys utligningsmål.
Slutligen:
Stoke på tisdag är som det känns den perfekta motståndaren för United efter detta. Jag kan inte förklara det mer än att det är en känsla.
Carrick gjorde comeback och nu får vi hoppas att han kan vara lika bra som han brukar vara under våren. Det har ju hittills varit allt annat än en kanonsäsong för honom.
