En förlust att bygga vidare på

Så väntat, så väntat, speciellt efter Louis van Gaals presskonferens i går. Men ändå svider det ordentligt med tanke på matchbilden.

Chelsea ville inte ha bollen – United ville ha den. Chelsea hade en briljant spelares briljans som avgjorde – United hade inte marginalerna med sig.

Men även om Londonlaget tar hem bucklan om några veckor tar jag med mig en mängd glädjeämnen från kvällens match.

Tyvärr tar vi ju inte med oss det viktigaste – några poäng.

• Ander Herrera. Bortse från situationen där han nästan gav Chelsea 2-0 så har du matchens bäste spelare. Dessutom i en helt ovan position framför backlinjen. Imponerande även om han hade en tacksam roll då Chelsea mest hängde på egen planhalva.
• United ägde matchen från minut 1-90. Nej, det räckte inte till några poäng och nej, United gjorde inte ens ett mål och nej, United hade knappt några avslut på mål. Men United var det bättre fotbollslaget. Om det råder inga tvivel. Chelsea gjorde det viktigaste, målet, men hade spelat exakt likadant matchen igenom även om det stått 0-0. Det här bådar gott för 2015-16 för Uniteds del – inte i lika stor utsträckning för Mourinho och hans spelare. Jag blev plötsligt övertygad om att vi kommer att vara bättre än Chelsea nästa säsong. Då bjuds inte heller på den här typen av misstag som Mourinhos lag – det ska sägas – är experter på att utnyttja.

Också positivt:

1. 61:a: McNairs kanonskott och Luke Shaws driv förbi Drogba efteråt, serverade Mata som fixade hörna.
2. 64:e: Lyftning från vänster igen, bröstet Fella, Rooney fick hörna med avslutet.
3. 67:e: Falcao, som halkade i skottögonblicket, utanför med vänstern.
4. 69:e: Skott på mål av Rooney.
5. 71:a: Falcaos skott blockat av Cahill! Den hade suttit?!
6. 77:e: Falcao i utsidan av stolpen när han serverades av Shaw!
7. 83:e: nick över från Rooney på hörna. Borde gjort bättre. 

Varför?

• Kurt (heter han det på riktigt?) Zouma fick i uppgift att plocka Fellaini. Och även om han fick välbehövlig hjälp av Matic så blev Fellaini överflödig. Så till den milda grad att belgaren kände sig tvungen att gå ut på kanten och slå inlägg flera gånger. Till sig själv?
• Både Ivanovic och Azpilicueta höll sig på sin egen planhalva i princip över 90 minuter, för att hålla koll på Young och Mata, men ändå fortsatte United att försöka komma runt på kanterna. Varför inte utmana mer i mitten? Varken Cahill eller Terry ställdes på särskilt svåra prov.

Inga extra sommarbonusar:

• Louis van Gaals byten. Falcao kvar i 90? Shaw ut är ju standard och i viss mån förståeligt med tanke på engelsmannens bräckliga fysik, men in med Blackett? Tyler har ett inhopp på över tre månader att skryta med och att då välja honom före RvP då vi jagar kvittering är för mig fullständigt obegripligt. Fullständigt. Och om inte RvP är 100 fit, var är då Wilson? Man häpnar.
• Mike Dean: Skulle mycket väl ha givit Falcao frispark i situationen med Terry innan 0-1. Skulle mycket väl ha blåst straff för Herrera i slutminuterna. Men icke. Mourinhos tjat om domarna gav resultat till slut.
• Chris Smallings agerande innan målet. Först ett obegripligt uppspel till Falcao när han borde slagit långt, sen en sekunds tvekan för länge när Hazard gled igenom. Till Chris försvar skriver jag dock: Det var ett ytterst vackert mål. Oscars (han var fullkomligt osynlig i övrigt!) klack kom i exakt rätt hundradel och Hazards löpning var fantastisk. Och hur många trodde egentligen att De Gea skulle ta den? Det var som Navas förra helgen, fast omvänt. Det kändes så typiskt med tanke på matchbilden.

Lugn, gravölen kommer, men jag vill bara avsluta med …